På snudd med DannieDudd

Mitt nya rum i mitt nya kollektiv. jag har alltid önskat mig ett burskåp så egentligen är jag överlycklig. Det känns bara så jobbigt att lämna något som jag har byggt upp alldeles själv. jag hittade den här lägenheten, köpte den med mina egna åengar och nu måste jag bara lämna den. jag förstår varför. förra året var ett helvete, jag stressade, skolkade, blev sjuk, gick upp massor i vikt, fick ingen fritid och medan mina kompisar festade och hittade nya häftiga människor att umgås med hann jag aldrig mer än säga ett par ord vid maten. jag bara hatar att sova ensam, så var det aldrig innan jag blev ihop med B men innan var jag vann vid att ibland ha någon att sova med i typ tre veckor för att sedan inte sova med någon på två månader. Jag trodde att efter den här helvete sommaren som jag fick uppleva skulle jag aldrig bli ensam igen...