På snudd med DannieDudd

Tjaba...
Jag har en gång i tiden haft världens bästa självförtroende. Om någon inte ville umgås med mig var det deras lost. Jag saknar den tiden. Nu är jag ett skakande asplöv så fort jag ska träffa nya människor.  Björn och Toni skulle iväg och basta med en av deras klasskompisar. Egentligen vill jag jätte gärna, gin och bastu är sköna minnen och gör processen snabbare.

Men... Trots att jag har bastat med Björn och Toni typ hundra gånger blev jag så här: Å nej kommer det en till människa. Oj vad jobbigt. jag vill inte visa mina ben. Sen efter många om och men så lovade jag Björn att komma efter de hade bastat. vad händer då? Jo efter hundra byten av kläder och tusen svärdommar över min fula kläder så var jag äntligen klar men är ändå inte riktigt sugen bara för att jag är rädd vad folk ska tycka om mig... en bart över mitt utseende.

Allvarligt! jag brukade häckla såna här tjejer när jag gick i grundskolan... Vad har hänt med mig :p ? Allting är rätt komiskt och blir med komisk när jag har galenskaparna i högt talarna...

Grisen i säcken kom ut....

<-------- Från tiden man inte brydde sig...