En extrem ångest

Jag får denna jätte konstiga ångesten lite då och då. var inne på Facebook och kollade upp gamla klasskamrater från Öjersjö. Tittade på gamla bilder och sånt. märkte att jag inte var med någonstans, helt bort suddad och vad beror det på?
Jo förutom att jag alltid skolkade och bråkade med alla som inte tyckte som jag så var jag jämnt någonannan stans. På teatern, nordstan eller oftast hos Märtha, Eva eller Tove. Vilket jag inte alls ångrar att jag umgås med dem. Grejen var bara den att jag var ett mobbat barn och vad värre var är att jag var ett mobbat barn by chocie. jag ville vara anorlunda. jag ville inte vara den som passade mallen, jag ville inte stå i duschen efter gympan och kläma på mitt obefntliga fett och säga att jag var den fetaste i skolan eller ha oralsex eftersom killen gillade de trots att man själv inte kunde tänka sig något äckligare än att stoppa de i munnen. Visst jag hade några extrema spån till klasskamrater. Men de hade skoj och nu i efterhand så önska jag att jag oxå hade varit en av dem. Jätte konstig ångest jag vet men jag har la inte blivit normal ännu...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0