Stå upp för varandra...
När jag var liten var jag med i ett tjejgäng som var jätte trevliga men så fort någon av oss blev attackerade, vilket vi blev ofta för vi var jävligt udda, så stack alla andra i gänget (inklusiva yours truely). Man kände verkligen attt man var ensam mott alla jävla Öjersjösvin (90% av skolan)
Sen började jag gymnasiet och slutade bli attackerad.
Men det var en gång då jag sa någonting emot någon annan och det blev ett jävla bråk och helt plötsligt så hade jag hela klassen and right of the blue så kom hon in. Anna, min ängel, och ställde sig mot hela klassen och skällde ut dem och visade verkligen att hon stod på min sida. Har nog aldrig kännt mig så älskad. Det roliga var att jag visste att innerst inne så höll hon med resten av klassen men hon ställde ändå up eftersom hon var min bästa vän.
Jag hade aldrig känt den känslan av att bli omtagen på det sättet. Försökte hela gymnasiet att ställa upp för henne på det viset som hon ställde upp för mig men det tillfället kom aldrig. Hon muckade aldrig bråk och var världens bästa debatör om någon tyckte anorlunda än henne.
Sen kom Molkom... och självklart tyckte jag anorlunda än de andra i många saker. Speciellt så tyckte jag tvärtommot en speciell herre som alla andra var lite rädda för och beundrade väldigt mycket. Det här fick jag så mycket skit för. och verkligen ingen ställde sig bakom mig i någonting. Men det värsta var ändå den gången Sebbe hade en diskution om hur vacker B's ex är (hon är verkligen vacker) framför mig och flera killar och jag bad honom att sluta. (Även fast det är sant så vill ingen nuvarande flickvän höra det) Sebbe (som jag älskar i verkliga livet) slutade självklart inte och ingen hoppade in för mig. Jag kände mig som smuts.
Idag så försöker jag ställa upp så ofta jag kan för människor även om jag (precis som Anna) inte alltid tycker som mina vänner så spelar det en sån stor roll att ha någon som säger:
Hey, lägg av med det där...
Så människor snälla ställ upp för varandra, även om det får dig att se löljig ut för en sekund, så kanske den människan kommer ihåg det för resten av livet.
Sen började jag gymnasiet och slutade bli attackerad.
Men det var en gång då jag sa någonting emot någon annan och det blev ett jävla bråk och helt plötsligt så hade jag hela klassen and right of the blue så kom hon in. Anna, min ängel, och ställde sig mot hela klassen och skällde ut dem och visade verkligen att hon stod på min sida. Har nog aldrig kännt mig så älskad. Det roliga var att jag visste att innerst inne så höll hon med resten av klassen men hon ställde ändå up eftersom hon var min bästa vän.
Jag hade aldrig känt den känslan av att bli omtagen på det sättet. Försökte hela gymnasiet att ställa upp för henne på det viset som hon ställde upp för mig men det tillfället kom aldrig. Hon muckade aldrig bråk och var världens bästa debatör om någon tyckte anorlunda än henne.
Sen kom Molkom... och självklart tyckte jag anorlunda än de andra i många saker. Speciellt så tyckte jag tvärtommot en speciell herre som alla andra var lite rädda för och beundrade väldigt mycket. Det här fick jag så mycket skit för. och verkligen ingen ställde sig bakom mig i någonting. Men det värsta var ändå den gången Sebbe hade en diskution om hur vacker B's ex är (hon är verkligen vacker) framför mig och flera killar och jag bad honom att sluta. (Även fast det är sant så vill ingen nuvarande flickvän höra det) Sebbe (som jag älskar i verkliga livet) slutade självklart inte och ingen hoppade in för mig. Jag kände mig som smuts.
Idag så försöker jag ställa upp så ofta jag kan för människor även om jag (precis som Anna) inte alltid tycker som mina vänner så spelar det en sån stor roll att ha någon som säger:
Hey, lägg av med det där...
Så människor snälla ställ upp för varandra, även om det får dig att se löljig ut för en sekund, så kanske den människan kommer ihåg det för resten av livet.
tack anna
Kommentarer
Trackback
