Ein Mädchen das so lächeln

När jag och Märtha var små (jag var 14 och hon var 11) så städade vi hennes rum (det gjorde vi ganska ofta) men en gång rensade vi hennes cd förrråd och jag fick de skivorna hon inte ville ha. Märtha är den tjejen som jag känner som mest har bytt stil genom tiderna så det var väldigt olika skivor. Men jag tog det jag fick. En skiva som jag hade typ lyssnat sönder på är Taz der Vampire. hade ingen anning vad de sa så jag bestämde själv vad låtarna handlade om och det var underbart.

Sen första gången jag skulle träffa Björns familj (då var jag 20) så åkte jag till norrland men mellanlandade i Örebro för att träffa Ello. Jag vet att jag var toknervös så att jag typ inte kunde tänka. det var la därför så mycket gick på tok. Men i alla fall så hade jag med mig den skivan och glömde den i tåget. Fan vad jag saknar den skivan. Nu när vi ska till Berlin kommer det vara min priotering nr 1 att hitta den jäkla skivan. Om någon av någon konstig anledning har den och vill bli av med den är de bara att höra av sig...

puss

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0